RSS

KRÖNIKA – Populärkultur i genusformat: Förebilder


Jag lyssnar på ett arbete på MR mässan om populärkultur- i genus. De pratar om Twillight ur ett genusperspektiv. Kvinna, man, vampyr, makt, människa, överlägsen, underlägsen- rasperspektiv.
 Jag står där likt en klubbad säl och låter alla termer och normer rinna in i öronen på mig. Twillight är en rasdiskriminerande, aggressiv film där vålnaderna är mystiska, starka, sexiga, onaturliga män som tillåts trycka ner de vanliga, svaga människorna för att de bara är lite, lite bättre. Kronprinsen av skithögen och ansiktet utåt är skådespelaren Robert Pattinson (som enligt Google liknar en fot).

Bilden av en “dålig” idealkille hänger som en lös tand i vårt samhälle.”
 Händerna i luften, jag håller med. Dagens filmer, serier och media för tonåringar ser ut så. Jag tänker på exempel som: The legend of Zelda, unga blonda Link räddar den fagra prinsessan Zelda från den mystiska power-up mannen Gannondorf. Stor, stark och elak. The power struck! Link räddar Zelda i alla spel även fast hon kan ta vara på sig själv, istället gömmer hon sig- och väntar. Huvudkaraktären Link, en snygg, blåögd kille som slaktar monster med svärd och pilar. Han vinner han alla kvinnliga spelares hjärtan med en suck.

En våldsam man med mask bekämpar våld med våld och flyr tillbaka till sitt hem i djungeln där han skyddar sin verkliga identitet. Gissa vem?Fantomen! Ett strålande ideal! Batman och Spiderman följer tätt efter i vårt normtåg- tut tut! De ses som hjältar när de gång på gång räddar sina flickvänner med våld mot våld.

Framför Tv soffan tittar jag på Sex and the city- om tjejgänget i New York som söker den perfekta kärleken, de perfekta kläderna, den perfekta lägenheten och den perfekta livsstilen. Deras män tittar på utan att vara mer än en alldaglig accessoar. Är det en den man vi kvinnor förväntar oss att ha? Är våld tillåtet som ursäkt för att rädda världen om man är en man? En inlärd hjälplöshet hos kvinnor i media syns. Vilket för oss långt ifrån varandra i genusloppet. Ge mig något omskakande, som en liten kille med en fet plastbazooka i prinsessklänning på mjukdjursavdelningen på BR. Eller en liten tjej med stålmannen dräkt och smuts under naglarna i McDonalds bollhav?

Jag kraschlandar som en raket framför föredraget igen utav ett sms från mitt ex. (Med lika mycket steroider som en fullvuxen tjur) Retande, snokande, överlägset och frågar: varför jag har en nolla till pojkvän, när han är så mycket bättre? Min nya har aldrig varit en supernova i det manliga Hollywood. Inte ens på gymmet.

Till svar skickar jag ett mms på mig och min pojkvän och tänker:
 “God of jelousy show me what you’re made off!”. 
Nöjt lirkar jag ner min telefon i fickan igen och tänker: jag är lycklig.

Izza
Allmän Kurs 2


Din kommentar