RSS

ÖPPET BREV TILL SVT

DEBATT Efter fiaskot med programmet Fittstim – Min Kamp, med dess orättvisa vinkling som antifeminister applåderar och som förlöjligar en stor, bred och aktuell kamp för mänskliga rättigheter, har jag ett förslag hur ni på SVT kan rädda situationen.

Jag baserar min kritik på att SVT är en public service-kanal som skall sända “program som är oberoende, opartiska och sakliga” (SVT.se). Jag uppfattar Belinda Olsson som nedvärderande i sin förminskning av ämnet och partisk i sin rapportering, vars personliga resa ännu inte har ställt några viktiga reflekterande tankar.

Jag ser ett mönster hos SVT som är skrämmande. Samma år som Feministiskt Initiativ startades och blev otroligt populära, sändes Könskriget i SVT. Året var 2005 och feminismen som rörelse fick sig en törn som svenska folket fortfarande minns. Sedan dess har feminister tvingats lägga kraft på att argumentera emot sakfrågorna som togs upp i Könskriget.

Nu är det 2014, ett nytt valår där Feministiskt Initiativ växer sig allt starkare och vinner förtroendet hos fler och fler väljare. Väljare som har förlorat förhoppningen om att regeringen kommer våga stå upp mot den högerextrema tsunamin av rasism och kvinnohat. Samma år väljer SVT än en gång att visa ett program som ställer frågan “Har feminismen spårat ur?” och lägger därmed ribban otroligt lågt vad gäller sakfrågor och ger antifeminister ett öppet mål. Fittstim – Min Kamp skrämmer bort ungdomar som lider i dagens patriarkala samhälle och söker sig till ett stärkande sammanhang – som feminismen faktiskt ger – för att de nu har fått sina fördomar förstärkta; Att feminister endast kämpar för vad som framställs som icke-frågor och “vars främsta hatobjekt är Mannen”.

Det är en felaktig, antifeministisk propaganda som har sänts i SVT. Och Belinda Olsson ryggdunkas på bland annat Flashback och av mannen som driver den rasistiska bloggen Avpixlat.

Belinda Olsson känner sig stolt för att hon har skapat en debatt, men jag befarar att den efterföljande debatten endast kommer att uppmärksammas av feminister. Antifeminister och uppgivna kvinnor som känner sig ännu längre bort från att kunna kalla sig feminist kommer inte att följa den debatten. Programmet var nog för att de skulle bilda sig en negativ uppfattning. Och återigen kommer feminister att tvingas lägga sig på en otroligt låg nivå i samhällsdebatten.

Belinda Olsson kritiserar att den feministiska debatten numera handlar till stor del om pronomet hen. Och vad gör Olsson med det stora mediala utrymme hon har tilldelats? Jo, hakar upp sig och ständigt återkommer till just pronomet hen, som gör att ännu en debatt blir att fokusera kring den frågan. (En för övrigt otroligt viktig fråga, speciellt inom queerfeminismen, som borde ha utforskats djupare, än att kasseras av någon som Ebba Witt Brattström som varken har förståelse eller kunskap kring ämnet.)

Olssons otroliga brist på självanalys i sitt egna tillvägagångssätt under den resa hon gör i första programmet av Fittstim – Min Kamp är otroligt problematisk. Hon ger intryck av att inte vilja förstå utan bara läser in sina egna förutbestämda föreställningar i det hon hör. Exempelvis när hon träffar hjärnforskaren som tydligt säger att “det är större skillnader på din och min hjärna eftersom vi är olika individer, än att det är stor skillnad för att du är kvinna och jag är man”. Belinda däremot drar den helt irrelevanta slutsatsen när hon säger: “Jag tänker på vad Martin sa, att vi ska göra skillnad på tjejer och killar eftersom de föds med olika egenskaper”.
(Det sa han absolut inte, han pratade om att forskning kring pojkars och flickors hjärnor ger oss verktyg att underlätta för barnens utveckling. Exemplet han gav att pojkars i genomsnitt sämre koncentrationsutvecking är på grund av arvsmässiga och hormonella skäl. Till den analysen skulle jag vilja se forskning kring hur det sociala könet uppmuntras till att vara högljudda, livliga och busiga när vi uppfostrar pojkar – som senare orsakar problem under skoltiden – bidrar till hjärnans utveckling.)

Även när Belinda Olsson träffar barnet, vars mamma har valt att inte könsbestämma, så kan hon inte släppa sin egen, närapå perversa, fokusering på barnets privata biologiska kön för att kunna kategorisera in barnet i en tvåkönsmodell. Den otroligt osjälvkritiska bristen på självanalys i den frågan tyckte jag var rent av osmaklig. Hur hon förväntas lyfta frågan är för mig ofattbar. Försöker hon skapa någon slags igenkänningsteknik hos henmotståndarna, där de ska identifiera med hennes nyfikenhet för att sedan känna samma känsla av obehag som jag kände kring hennes besatthet att ta reda på barnets privata könsdelar?

(Snabbt: Queerteroin menar att könet är en social konstruktion. Det sociala könet är hur vi klär oss, pratar, agerar osv. Socialt kön och biologiskt (tilldelat) kön blandas ofta ihop i debatten. Föräldrar som väljer att inte könsbestämma sina barn gör det av många olika anledningar. En anledning kan vara att det inte alltid är tydligt vilket biologiskt kön barnet har. En annan för att det är omöjligt att veta vilket socialt kön barnet kommer att identifiera sig som och därför får barnet tillgång till allt som hör barndomen till och inte bara hälften, för att själv kunna utvecklas till sin egen individ utan påverkan och påtryckningar. En annan anledning att inte könsbestämma sitt barn för omvärlden är för att vi människor omedvetet behandlar individer olika utifrån kön.)

Lösningen som jag kommer med för att rättfärdiga situationen är att ge Belinda Olsson en chans att verkligen lära sig något om feminismen. Sätt henne i skolbänken under ett samtalsprogram som leds av tex Bianca Krönlöf där hon lyfter aktuella feministiska frågor med personer som arbetar med dessa frågor. Ett program med fokus på Vår Feminism. Där vi följer Olssons utveckling, från den oinsatta till den kunniga, som programserien Fittstim – Min Kamp kunde ha varit istället för ‘en blind leder en blind-konceptet’.

Det jag efterfrågar är alltså ett kunskapsutjämnande program för folket i de otroligt viktiga frågorna som feminismen tar upp och aktivt arbetar med idag, i Sverige.

Slutligen, det står på www.svt.se att “Vår ambition är att precis alla i Sverige, vem du än är, ska hitta något i vårt utbud (…) att lära sig (…) av” och det hoppas jag är något ni står för. Ta till er av kritiken. Gör om, gör rätt.

Eva-Marie Elg


3 Kommentarer

  1. Fredrik #
    1

    När Maria Sveland skriver en bok om det hat hon har fått utstå som feminist MEN själv hotar antifeminister med bilder på en avhuggen penis så är dubbelmoralen 100 %!

    Och hon får vara med i Belindas program utan att ifrågasättas?

  2. Elsa #
    2

    Heja!!! :D <3

  3. Emie #
    3

    Tack Elsa, kärlek tillbaka!

    Hej Fredrik, nog för att könsstympning är ett hemskt hot i sig, men det specifika hot som riktades mot Maria Sveland var förutom könsstympning även ett mordhot, närmare bestämt: “en dag kommer jag personligen att skära halsen av dig och lämna dig med kniven uppkörd i fittan”.
    (Det var dock en klottrad bild av en erekt, inte avhuggen, penis.)

    För övrigt såg jag inte Maria Sveland på listan av medverkande i Fittstim. Så FYI, hon fick 0% utrymme.
    http://www.svt.se/fittstim–min-kamp/medverkande-2



Din kommentar